Det högre livet - Det opersonliga livet



När man för första gången hör talas om det högre livet eller det opersonliga livet, kan man lätt missuppfatta en hel del.

Själv trodde jag som kristen att det högre livet betydde att man skulle lyssna till Guds Röst och försöka föra så många som möjligt fram till frälsning. Det sistnämda fick jag itutat av mig av Prästen (Pastorn), annars skulle de stackars själarna gå evigt förlorade i djävulens stekpanna.

Idag har jag vuxit upp och lämnat sagornas värld. Det finns ingen evig straffplats, dit man kan komma efter döden. Ej heller någon evig himmel där man sjunger psalmer till Guds ära, dagarna i ända.

Nej, himmel och helvete är något som vi själva skapar här på jorden genom våra egna tankar och våra egna handlingar.

Det enda man som människa kan göra är att själv leva det högre livet (det opersonliga livet) och därigenom bli ett levande vittne för dess fördelar.

Det högre livet (det opersonliga livet) skiljer sig inte så mycket från det lägre (det personliga livet). Man måste fortfarande göra de nödvändiga sakerna för mänsklig existens. Dricka vatten, äta, sova, para sig (för generationernas fortsatta existens), arbeta, röra på sig (för att hålla kroppen iform) samt träffa andra människor (för social gemenskap, utbyte av erfarenheter och försöka förstå andras upptäckter). Människan är en varelse som helst inte vill vara ensam.

Skillnaden mellan det högre och det lägre livet, mellan det opersonliga och det personliga livet, ligger i hur människan lever som individ, vilket sätt hon förhåller sig till livet. Den som lever ett opersonligt liv har inga uttalade mål som måste uppnås innan man dör, ej heller några speciella begär som måste tillfredställas. Den opersonliga helt enkelt bara lever och lär. Medan den personlige brukar ställa upp en hel del mål.

Vid 20 skall man gjort det, Vid 30 uppnått det, 40....Eftersom det personliga livet så ofta leder till otillfredställelse, så försöker den personlige hela tiden finna olika sätt att tillfredställa sig. Därav de många begär som den personlige har. Den opersonliga behöver inte jaga efter något speciellt för att nå tillfredställelse, utan är tillfredställd utav det sätt han lever sitt liv.

Det är därför den personlige har problem med Buddhas livstörst, inte den opersonliga som är ett med livet och därför bara lever och inte strävar efter att leva på sitt eget sätt.

Jesus Kristus Messias sade att den som ville bevara sitt personliga liv, skulle mista det. Men den som mister det personliga livet för det opersonliga livet skulle vinna det sanna livet. Han sade också att det var farligt att leva det personliga livet, eftersom själen kunde ta skada. (Matteusevangeliet 16:24-26).

Som jag ser det leder alla sorters livsstilar så småningom till samma tillstånd - det är bara det att en del väljer att nå till det opersonliga livet genom onödigt mycket lidande som tvingar fram insikt. Man kan faktiskt gradvis byta från den personliga livstilen till den opersonliga genom att kontinuerligt studera skillnaderna i effekterna mellan att leva det opersonliga livet jämfört med att leva det personliga livet.

tillbaka till länksidan
E-mail
läs och skriv i min gästbok